Svar från frågestunden

Hej! Jag hittade din blogg av en slump när jag letade efter au pair-bloggar, då jag är lite intresserad av att jobba som det i Frankrike. Jag undrar om du vet om det är mycket svårare för killar att bli au-pairer jämfört med tjejer? Sen undrar jag också om du tyckte det var svårt att få kompisar där nere?
- Av alla Au Pairer som jag träffat här i Nantes har alla varit tjejer. Nej nu ljuger jag, i september var vi ute och råkade stötta ihop med några personer och en av killarna visade sig vara Au Pair. Jag gjorde en snabb sökning på http://aupair-world.net (där jag hittade min värdfamilj) och då var det cirka 10% av alla familjer som sökte efter en manlig Au Pair. Jag tror personligen att det kan vara lite svårare för killar än tjejer, det var ju i början endast tjejer som åkte men nu är det mycket flera killar än vad det var från början. Jag tror det mest gäller att hitta rätt familj, börja i tid och leta efter den rätta värdfamiljen. Och så en sak till, jag anser att de är väldigt konservativa här i Frankrike så var beredd att det kan ta lite tid men ge inte upp! Det är inte omöjligt!!

Angående din andra fråga om hur det är att hitta kompisar här nere, det var ganska enkelt tycker jag. Jag har till och med kunnat välja vem jag vill umgås med, inte känt mig tvungen att umgås med någon/några bara för att det var den/de enda jag hade att vara med. Rike hittade jag när jag skrev på Couchsurfing.com's Nantes forum. Jag skrev om det var någon som var Au Pair i Nantes, hon googlade "au pair nantes" och hittade mitt inlägg och svarade och på det viset är det. Det gäller att söka på tex. facebook, aupairforum.se, google, gå med i en språkkurs, vara social, öppen för nya saker och nya personer. Jag tror det är väldigt viktigt, att verkligen själv försöka att skaffa vänner också. Men om det var svårt, nej det tycker jag inte för att vara ärlig.

Hur kändes det att komma tillbaka till Sverige efter fyra månader utomlands?
Att komma tillbaka till Sverige efter fyra månader var väldigt annorlunda. Att knappt hört svenska i verkligheten förutom när jag pratat med Sara var väldigt annorlunda det med. Och eftersom jag hade så lite tid i Sverige, endast 8 och en halv dag så kändes det mer som en snabb semester. Det jag prioriterade var verkligen att umgås med min familj och hinna träffa kompisar. Jag hann knappt känna hur det var att vara tillbaka hemma igen. Det kändes bara annorlunda och rätt konstigt att vara tillbaka. Allt kändes som det stått stilla, inte bara på Gotland men även i Sverige. Det var samma Sverige som jag kom tillbaka till men jag var inte densamma när jag kom hem. Mina 5 månader har gjort mig till en annan person. Det är inte bara en klyscha, det är sant. Det finns ingen del av mig som ångrar att jag tog steget att flytta utomlands ensam utan en organisation. Jag kunde knappt förstå att jag var tillbaka, det är nu i efterhand jag har förstått det. Jag gick så länge under december och drömde om hur det var att komma tillbaka så det var som en dröm.

Saknade du Frankrike eller uppskattade du den svenska kulturen mer?
Eftersom det var jul så uppskattade jag en himla massa att umgås med familjen och den svenska maten och att göra allt det jag hade saknat att göra här i Frankrike. Det var nog en blandning, jag saknade väl mina vanor och faktiskt mina kompisar här men det var ingen dålig saknad. Det var en mix, jag har verkligen lärt mig uppskatta saker i Sverige efter min tid här. Jag har fått en ny bild av mycket, nya perspektiv och jag har framförallt upptäckt vilket bra land Sverige är och vad vi kan vara lyckliga att bo där - dessa tankar hade inte jag innan, jag ville mycket bort och se något nytt och annat utomlands.

Har du någon fransk vana du skulle vilja införa i Sverige också?
Haha att äta ost. Inte skivbar svensk utan fransk ost, cravings. Juste, att verkligen vara "carpe diem", här är jag det. Jag tar vara på varje dag eftersom jag vet att detta inte är föralltid. Jag gör verkligen saker varje helg, tar vara på tiden och har roligt. Och att inte vara så typisk svensk, vara lite mer fransk, tror alla svenskar skulle må bra av att vara lite franska ibland.

Du verkar mindre pepp på att vara aupair nu än förut, liksom att det inte är lika roligt. varför? :(
Haha sorry men detta var den roligaste frågan. Jag förstår inte? Jag är verkligen jätte jättenyfiken på vilket sätt detta syns i mitt sätt att skriva? Är det mer som uppfattar det så här?
För att besvara frågan och vara ärlig, det går så mycket enklare nu än vad det någonsin gjort men att dessutom fått en knäpp valp på köpet är inte det roligaste. Att vakna tidigt en lördag av barnskrik, att veta att man aldrig kan somna i soffan efter sett på tv, att inte kunna vakna upp på dåligt humör, att alltid prestera, att alltid vara trevlig och att inte vara helt hemma. Jag är verkligen jättenöjd med min värdfamilj, kunde inte fått det bättre men efter 5 månader som Au Pair så är man troligtvis inte lika positiv som i början. N är hur gullig som helst men det är mest det andra, att inte vara helt hemma och så. Men förklara annars hur du menar så kan jag svara på det! Jag har faktiskt inte tänkt på detta innan jag fick kommentaren. Jag frågade mina kompisar och de var överrens, såklart man inte alltid kan vara på sitt bästa humör och det syns här i bloggen. Man måste kunna ha en dålig dag. Men det här är absolut inget jag tycker är tråkigt, inte alls! Tvärt om!

Jag skulle gärna höra hur det har varit med hemlängtan och hur du har hanterat det :)
Jag har varit så lyckligt lottad angående hemlängtan tycker jag. Det var i december då jag visste att hemresan närmade sig som jag längtade hem, men mest för att bara komma hem och pausa och träffa de jag tycker om. Mina första dagar i Frankrike, då längtade jag hem. Jag skypade med familjen och åt svenskt godis och tittade på svenska filmer, svensk tv och bilder. I december tillät jag mig själv att gråta och det var bra. Skype är det bästa som finns vid hemlängtan.

Vad är det du tycker är bättre med Frankrike än Sverige? Och vad anser du sämre? :)
Jag svarar på den här frågan i ett kommande inlägg, det blir för långt ;)

Vad vill du göra efter ditt au pair år är slut?

Jag har ingen aning alls vad jag vill göra när mitt Au Pair-år är slut, alla dörrar står öppna. Jag är iallafall 98% säker på att jag inte vill börja plugga, jag har inte sett tillräckligt. Mina planer har tidigare varit på att vara Au Pair i Spanien eller London men redan nu känner jag att ett år som Au Pair, det är tillräckligt. Och jag skulle bara bli besviken då min kommande Au Pair-familj inte ens skulle vara i närheten av hur bra min nuvarande är. Antingen åker jag utomlands för att bara plugga något språk, åker på volontärresa, stannar hemma på Gotland ett tag och jobbar en massa för att få ihop pengar och sedan tågluffa, åka till Japan, backpacka eller något. Jag har ingen aning!

Tack för alla frågor, om ni undrar något mer, tveka inte att fråga :D Ni kan också skicka mejl till [email protected] om ni hellre mejlar än kommenterar på bloggy.


Kommentarer
Postat av: Frida - Au Pair i London

Jag förstår precis hur du menar med att man inte känner sig helt hemma. Du verkar ha en väldigt bra värdfamilj och just nu har jag det bättre än tidigare i min men hur bra det än är behöver man sitt eget hem, man behöver vara ledig när man är ledig m.m. Jag ville bara säga att du inte är ensam om att tänka så :)

Svar: Precis!! Tror nog bara det är Au Pairer som förstår vad man menar! Ja jag trivs så bra här men som du vet, det är inte samma sak som med sin egna familj. Det är ändå en annan, ny familj man bor och lever med. Kram!
/Mikaela Åhlén

2013-01-18 @ 23:04:17
URL: http://fridaslondon.com
» KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

« NAMN SPARA INFO?
« E-POST
« URL

» KOMMENTAR