106 dagar kvar till jag åker hem till Sverige. Bara hela april och maj månad kvar. Det är så hemskt och fruktansvärt. Sorry alla ni där hemma, jag saknar er som alltid, men jag vill inte hem och jag längtar inte hem. Jag trivs för bra här. Mina vänner här, min vardag, min fritid, mina helger och min värdfamilj. Jag har verkligen inget att klaga på. Allt är för bra och jag har så himla roligt här, varenda dag. Går inte en dag utan att jag skrattar så jag nästan gråter.
Värdmamman berömde mig förresten ikväll för min franska, att den är så mycket bättre än vad den var. Jag lever verkligen livet och har så mycket att berätta när jag kommer hem. Min blogg är verligen min dagbok, jag skriver om allt här och allt som händer men den är ändå 1% censuerad, i vissa punkter och kommer så förbli, man vet aldrig vem som läser, en framtida arbetsgivare till exempel :] Bäst att vara på den säkra sidan och hålla vissa detaljer utanför haha.
Vissa frågar mig, om du trivs så bra, varför inte stanna kvar? Mitt svar är detsamma som alltid, för att jag känner att jag gjort mitt som Au Pair efter 10 månader, det är mer krävande än vad man tror att bo i en annan familj och då är ändå min värdfamilj super- ni au pairer vet vad jag pratar om. Dessutom kommer alla mina fantastiska vänner också åka hem i juli. Men Nantes kommer alltid ha en speciell plats hos mig, jag har upplevt så mycket här och haft the time of my life - det roligaste året i mitt liv hittills. Rike och jag pratade om det nyligen, att åka till Frankrike och särskilt Nantes är vårt bästa beslut vi någonsin tagit. Jag ångrar inget.

Detta blir ett så himla flummigt inlägg men det jag vill säga är att jag är rädd för att åka hem, ledsen, skraj. Detta är mitt hem. Jag vill inte tillbaka till Sverige, jag vill bara pausa tiden och göra så mycket av den. Jag vill verkligen pausa tiden. Tre och en halv månad kommer gå fort, för fort, alldeles för fort.