Exakt en månad sedan jag kom hem till min ö och hemma hos mig. Sedan dess har jag jobbat en hel del och träffat kompisar och hängt med familjen. Tack igen för att ni följt bloggen och det blir lite inlägg från vår Gotland-Stockholm-Berlin resa i augusti, de kommer hit den 13 augusti och vi hänger sedan i exakt två veckor så hörs efter det. 
Ha en bra sommar och lycka till alla som ska åka som au pairer :D

Jag tror nog att det här blir mitt sista inlägg, nästan iallafall. Om jag får lust någon gång så kommer jag skriva något inlägg om vad jag tycker om året i efterhand, vad som var bäst och sämst, vad jag ångrar, vad som jag saknar med Frankrike och så vidare. Om mindre en månad kommer mina bästa Nanteskompisar till Gotland och vi ska hänga här i några dagar innan vi drar till Saras Stockholm och sedan till Rikes Berlin. Ska bli så superrroligt!

Jag skriver något inlägg någon gång, eventuellt, on verra - det kan bli om vad som helst. Men jag vill bara lite snabbt tacka alla som läst min blogg, som har följt mitt år i Frankrike och alla som kommenterat, berömt och uppmuntrat. Tack till att ni läste och att ni gjorde så att jag hela tiden ville göra bloggen till den bättre. Merci beaucoup. Hoppas ni uppskattat bloggen lite iallafall och att den kanske har inspirerat er?

Vi säger, à bientôt - på återseende.
<3

För någon vecka sedan fick jag en avi om att jag hade ett brev att hämta ut på Posten. Jag visste att det var DELF-diplomet och att jag redan klarat det, men nu skulle jag få själva resultatet!

Jag fick runt 75 av 100 vilket jag är nöjd med då jag inte pluggade alls. Kanske två-tre timmar totalt. Jag fick runt 15-16 av 25 på läsa, skriva och lyssna men på den muntliga fick jag 24,5/25. Alltså jag blev så förvånad och sjukt nöjd med den delen! För det var ju främst den muntliga delen som jag ville bli bra på och det blev jag. B2 nivån är nästnäst högsta nivån och många franska universitet har den som intagningskrav. Det innebär också att man har ett så pass bra flyt och kan prata obehindrat om de flesta ämnen. Och sen fick jag även C1-nivån, nivån innan då man räknas som flytande som en som har språket som modersmål. Man kan säga att min franska utvecklades något enormt under året och när någon frågar här hemma om jag är flytande så säger jag ja. Det tycker jag att jag är, utan tvekan. Flytande för att vara svensk för flytande som en fransos kan jag nog aldrig bli. Dessutom var det ju en fransos en gång som var så säker på att jag var från Frankrike, att jag pratade så bra men fejkade en accent. Jag blir rätt så stolt när jag skriver detta :))))))

Listan är tagen från Ellinor

Vilken organisation åkte du med?
Jag åkte privat och ångrar det inte alls!

Vad har varit det bästa med året?
Jag måste säga att det är alla människor från världens alla hörn jag fått möjligheten att träffa, lära sig ett till språk flytande samt att uppleva en ny kultur.

Vad har varit det värsta?
Att inte ha möjligheten att kunna göra allt man brukar. Att tänka så mycket på allt. Och som jag och Rike brukade säga "to not be able to be an human being somtimes."

Har det varit värt det?
Mot slutet var det vädigt tufft, särskilt att bo i värdfamilj då man behöver ha sitt privata space och det är inte möjligt till 100%. Men i alla lägen, varenda dag när jag gick och la mig har jag tänkt hur lyckligt lottad jag var att få möjligheten att uppleva allt som jag fick uppleva. Det var värt varenda dag.

Ångrade du någonting?
Nej ingenting. Värdfamiljen var världens bästa och Nantes är världens finaste plats.

Är du glad att du åkte?
OM jag är!

Skulle du rekommendera någon att åka som au pair?
Det beror på. Jag skulle först fråga personen vad den vill göra. Vill den ta hand om barn, bo i en annan familj och uppleva en annan kultur; JA. Men om den vill resa, festa, sova länge osv. så nej. Det gäller att tänka efter vad man vill göra och om man kan uppoffra saker för det. Jag hittade en mix bland dem båda tror jag. Men det är annars ett jättebra sätt att flytta hemifrån första gången, hitta sig själv och bo utomlands. Man bor i en familj fast ändå inte, man blir så mycket mer självständig och lär sig så otroligt mycket. Jag tycker att det var så värt det!

Gick du upp i vikt något under året?
Obekväm fråga men ja. En hel del gissar jag på, vill inte veta. Mitt nya hälsosammare liv började 1 juli. Inte för att min värdfamilj åt så onyttig mat men det var ändå svårt, det var de som bestämde vad som skulle ätas. De sa till mig att jag fick komma med förslag men det kändes bara jobbigt...

Favoritmat?
Inget speciellt... Jag åt det som fanns haha.

Länder du besökte?
Frankrike (of course), Belgien och England.

Skulle du kunna tänka dig göra det igen?
Nej verkligen inte. Dels för att jag aldrig skulle kunna hitta en värdfamilj som var lika bra och dels för att jag har gjort det nu och skulle aldrig vilja bo i värdfamilj igen. Jag har gjort det en gång och är SÅ klar.

Kommer du sakna något?
Mina vänner - framförallt Rike och Sara, värdfamiljen, att bo så centralt, Nantes, nattbuss hem, bussar och spårvagnar som går så ofta, att bo utomlands, att bo i Frankrike, att prata franska, att vara utlandssvensk, att inte bry sig så mycket och att ingen känner en.

Vad är det första du kommer göra när du kommer hem igen?
Eftersom jag redan varit hemma i 14 dagar så var det första att jag jobbade, inget frivilligt. Jag hade inga speciella saker jag ville göra. Mest att vara hemma och göra vad jag ville. Men när vi kom till Malmö åt jag en ägg- och kaviarsmörgås på mörkt bröd och jag kan inte förklara hur gott det var. Samt på Gotland första dagen så åt jag pad thai då de gör världens godaste.

Hur har Nantes varit?
Underbart. Jag älskar staden och den var perfekt för mig och i ett år. Inte för stor, inte för liten - perfekt. Nantes, je te revoirai bientôt.

Hur skulle du beskriva Frankrike?
Härligt land med för mycket baguetter, för mycket närgångna fransoser och för många konservativa katoliker. Men ändå så härligt. Alla fördomar om Frankrike att de ägnar mycket tid och pengar åt god mat och dryck, att de strejkar stor tid om året, att byråkratin är så komplicerad och att de dricker vin är så sant. Men jag älskar landet och jag är så glad att jag spenderat ett år där.

Lärdomar under året?
Hmm... Hur jag inte vill uppfostra framtida barn, hur jag pratar så mycket franska och engelska, bo mer själv än vad jag gjorde tidigare, hur man lagar mat, hur man pratar med främlingar, hur man lever i ett annat land, hur man tacklar kulturkrockar, hur man förbereder sig för att fira nyårsafton ensam då mobilen är borta, inget wifi finns och ingen värdfamilj hemma, hur man startar en tvättmaskin, hur man bor i en annan familj, hur man skaffar vänner och mycket mer. Jag har lärt mig så mycket.

Hur känner du för att åka hem?
Jag är ju redan hemma men jag kände lycka och sorg. Jag var så klar som Au Pair men ändå kändes det så sorgligt att lämna livet som jag hade i Nantes. Det var blandade känslor men mest kändes det bra eftersom jag var färdig i Nantes.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nantes gjorde mig så lycklig, lyckligare än någonsin. Jag tittade genom massa bilder och jag ser hur glad jag är på varje bild över att få vara där. Jag är ego och lägger upp bilder, endast på mig genom året, haha, för det är faktiskt min blogg :-)

Vi åt en svensk frukostbuffé på hotellet och jag åt en grov smörgås med ägg och kaviar och ord kan inte beskriva hur gott det var! Vi lämnade sedan Malmö och åkte till Lund, jag ville kolla in staden lite snabbt eftersom jag har planer på att eventuellt plugga där nästa höst. 

FÖRE:

Min allra sista dag i Nantes innan hemfärd, var verkligen blandade känslor...

Jag vaknade vid 7.50, gick upp och sa god morgon till familjen. De tackade så mycket att jag lämnade N och jag sa att det var lugnt som vanligt. Jag lämnade sedan honom, gick hem och dammade av mitt rum. Packningen blev klar dagen innan så jag dammade byrån, garderoben, skrivbordet, kaminen och så innan jag tog spårvagnen till Commerce och där mötte jag min familj. Vi gick och åt frukost på La Boulangerie och sedan promenerade vi omkring i Nantes. De hade redan varit i Nantes, min bror i oktober och mina föräldrar i mars. Vi gick till katedralen och sedan till Place Royale där min mamma köpte en del på ett apotek. Franska apotek är bäst då de har allt och är mer som en skönhetsaffär än ett apotek.
Vi gick till Bouffay sedan och åt 3-rätterslunch och drack rosévin för 13euro/per person. Rike kom dit och fick träffa min familj också. Vi gick sedan omkring och förbi djuraffären och vi alla tyckte synd om hundvalparna som säljs där... Där träffade vi också Kensie och sa hej då till henne. Rike och jag sa sedan hej då vid Commerce, varken hon eller jag förstod att det var hej då men jag var så nära tårar. Efter säkert 5 minuter så skiljdes vi åt och jag gick med min familj till elefanten på île de Nantes där jag köpte en tygpåse från Nantes. En finsk tjej var där och sa att hej till oss. Vi sa hej då vid Commerce och jag gick och tog spårvagnen hem. Där rann någon tår då det var sista gången jag åkte spårvagnen och att jag började förstå att det var dags att lämna Nantes och Rike och alla vänner och allt. Men jag förstod det inte helt.
Abigail kom och vi gick och hämtade N tillsammans. Hemma gjorde vi flygplan av papper och målade innan jag tvättade håret på N. Pappan kom hem vid 19.10 och jag hjälpte honom lite med middagen. Plötsligt sprang N till pappan och kastade sig om honom och grät och snyftade fram "je veux pas qu'elle parte" (jag vill inte att hon åker). Han fortsatte att gråta och sa att han ville att jag skulle stanna, hans storasyster. Det kändes så hemskt sorgligt :( Pappan sa att allt skulle bli bra och att vi skulle hålla kontakten. Min familj kom över vid 20.00 och vi hade en apero och N var så snäll. Vi åt rökt lax- och avokadosnittar och N fick sina paket. Han blev jätteglad och satte fotot på kaminen i hans rum. Sedan åt vi fisk, räk- och saint jaquesgryta med bröd. Pappan var så stressad att han hade glömt riset och vi sa inget. Han kom på det efter middagen. Vi åt en tarte tartin sedan och hade väldigt trevligt. Vi började sedan packa allt i bilen och det gick inte, det var för fullt... N ville så gärna bära ut något men han fick inte eftersom det regnade så han grät en massa så de lät honom göra det, han ville så gärna hjälpa till.
Mamman kom hem vid 22.00 från sitt möte och vi tog sedan ett kort tillsammans utanför huset. N ville dock inte vara med. Jag gick till mitt rum en sista gång, stod där ett tag och tänkte på all tid jag tillbringat där och sa hej då till det och hej då till hunden. Värdfamiljen sa hej då till min familj och sedan var det dags för mig att säga hej då till dem. Pappan kindpussade och tackade för det här året. Jag kände att jag var så nära att börja gråta men tillät inte mig själv innan jag tittade på mamman och vi båda började gråta för fullt. Herregud vad vi båda grät. Hon kramade om mig och tackade tusen gånger för allt jag gjort för dem och för N. Jag sa sedan hej då till N men han var fullt upp med att fråga var min mamma var. Mamman grät fortfarande och vi sa hej då igen. Jag gick sedan till bilen men vände mig om och sa att de var den bästa värdfamiljen som man kunde ha och då gick till och med pappan fram och gav mig en kram och jag tror även en tår rann från honom. Mamman fortsatte att tacka och jag satte mig i bilen. Jag vinkade när vi åkte förbi och grät så mycket, satt typ och skakade. Jag förstod i det ögonblicket att jag skulle lämna Nantes, värdfamiljen, alla vänner och allt. Jag skulle lämna en del av mitt liv men ändå var det en aning av mig som var glad att jag skulle åka hem.
Vi åkte till hotellet i cirka 20km/h då bilen var SÅ överlastad och nedsänkt... Vi började sedan att packa om allt och jag ringde Rike och pratade med henne. På rummet packade vi om så mycket och jag slängde säkert 6 stora plastkassar, bla 4 par skor. Vi somnade vid 2-tiden.

Presenten jag fick av värdfamiljen. Mina föräldrar fick även tre franska viner!