Om exakt två månader är jag framme på Gotland, har stigit av båten precis. Om två månader, helt sjukt. Den 21 december klockan 08.00 lämnar jag Nantes för 9 dagar i Sverige. Och det gör ont att säga detta, familj och vänner, men jag längtar verkligen inte. Jag saknar er, självklart, men jag längtar inte efter Sverige.
Att det är endast är ett halvår kvar när jag kommer tillbaka gör att jag redan nu blir ledsen, fast jag har åtta månader kvar här just nu. Jag vill pausa tiden. Det är så fantastiskt här och jag kan inte trivas mer än vad man gör. Det här är det bästa valet jag tagit i mitt liv, att åka hit. Och att jag en gång ska behöva lämna allt här, mitt liv här, gör mig nästan gråtfärdig, redan nu. Hur ska jag kunna göra det om åtta månader, då jag är ännu mer fäst vid allt här? Nu har det bara gått två månader och jag känner redan så här... Tänk er själva att lämna platsen ni trivs så himla bra på och känner er så hemma i, det är otänkbart.
Jag kan knappt föreställa mig hur det är för Au Pairer som har det jobbigt med värdfamiljen, platsen de bor på och att hitta vänner. Samt hemlängtan, jag har ingen aning längre hur det känns. Jag har bara haft det en dag, för 65 dagar sedan. Allt är så bra här, med allt och alla och jag kan inte vara mer nöjd.

kommentarer på detta? ;)