Exakt en månad sedan jag kom hem till min ö och hemma hos mig. Sedan dess har jag jobbat en hel del och träffat kompisar och hängt med familjen. Tack igen för att ni följt bloggen och det blir lite inlägg från vår Gotland-Stockholm-Berlin resa i augusti, de kommer hit den 13 augusti och vi hänger sedan i exakt två veckor så hörs efter det. 
Ha en bra sommar och lycka till alla som ska åka som au pairer :D

Jag tror nog att det här blir mitt sista inlägg, nästan iallafall. Om jag får lust någon gång så kommer jag skriva något inlägg om vad jag tycker om året i efterhand, vad som var bäst och sämst, vad jag ångrar, vad som jag saknar med Frankrike och så vidare. Om mindre en månad kommer mina bästa Nanteskompisar till Gotland och vi ska hänga här i några dagar innan vi drar till Saras Stockholm och sedan till Rikes Berlin. Ska bli så superrroligt!

Jag skriver något inlägg någon gång, eventuellt, on verra - det kan bli om vad som helst. Men jag vill bara lite snabbt tacka alla som läst min blogg, som har följt mitt år i Frankrike och alla som kommenterat, berömt och uppmuntrat. Tack till att ni läste och att ni gjorde så att jag hela tiden ville göra bloggen till den bättre. Merci beaucoup. Hoppas ni uppskattat bloggen lite iallafall och att den kanske har inspirerat er?

Vi säger, à bientôt - på återseende.
<3

För någon vecka sedan fick jag en avi om att jag hade ett brev att hämta ut på Posten. Jag visste att det var DELF-diplomet och att jag redan klarat det, men nu skulle jag få själva resultatet!

Jag fick runt 75 av 100 vilket jag är nöjd med då jag inte pluggade alls. Kanske två-tre timmar totalt. Jag fick runt 15-16 av 25 på läsa, skriva och lyssna men på den muntliga fick jag 24,5/25. Alltså jag blev så förvånad och sjukt nöjd med den delen! För det var ju främst den muntliga delen som jag ville bli bra på och det blev jag. B2 nivån är nästnäst högsta nivån och många franska universitet har den som intagningskrav. Det innebär också att man har ett så pass bra flyt och kan prata obehindrat om de flesta ämnen. Och sen fick jag även C1-nivån, nivån innan då man räknas som flytande som en som har språket som modersmål. Man kan säga att min franska utvecklades något enormt under året och när någon frågar här hemma om jag är flytande så säger jag ja. Det tycker jag att jag är, utan tvekan. Flytande för att vara svensk för flytande som en fransos kan jag nog aldrig bli. Dessutom var det ju en fransos en gång som var så säker på att jag var från Frankrike, att jag pratade så bra men fejkade en accent. Jag blir rätt så stolt när jag skriver detta :))))))

Listan är tagen från Ellinor

Vilken organisation åkte du med?
Jag åkte privat och ångrar det inte alls!

Vad har varit det bästa med året?
Jag måste säga att det är alla människor från världens alla hörn jag fått möjligheten att träffa, lära sig ett till språk flytande samt att uppleva en ny kultur.

Vad har varit det värsta?
Att inte ha möjligheten att kunna göra allt man brukar. Att tänka så mycket på allt. Och som jag och Rike brukade säga "to not be able to be an human being somtimes."

Har det varit värt det?
Mot slutet var det vädigt tufft, särskilt att bo i värdfamilj då man behöver ha sitt privata space och det är inte möjligt till 100%. Men i alla lägen, varenda dag när jag gick och la mig har jag tänkt hur lyckligt lottad jag var att få möjligheten att uppleva allt som jag fick uppleva. Det var värt varenda dag.

Ångrade du någonting?
Nej ingenting. Värdfamiljen var världens bästa och Nantes är världens finaste plats.

Är du glad att du åkte?
OM jag är!

Skulle du rekommendera någon att åka som au pair?
Det beror på. Jag skulle först fråga personen vad den vill göra. Vill den ta hand om barn, bo i en annan familj och uppleva en annan kultur; JA. Men om den vill resa, festa, sova länge osv. så nej. Det gäller att tänka efter vad man vill göra och om man kan uppoffra saker för det. Jag hittade en mix bland dem båda tror jag. Men det är annars ett jättebra sätt att flytta hemifrån första gången, hitta sig själv och bo utomlands. Man bor i en familj fast ändå inte, man blir så mycket mer självständig och lär sig så otroligt mycket. Jag tycker att det var så värt det!

Gick du upp i vikt något under året?
Obekväm fråga men ja. En hel del gissar jag på, vill inte veta. Mitt nya hälsosammare liv började 1 juli. Inte för att min värdfamilj åt så onyttig mat men det var ändå svårt, det var de som bestämde vad som skulle ätas. De sa till mig att jag fick komma med förslag men det kändes bara jobbigt...

Favoritmat?
Inget speciellt... Jag åt det som fanns haha.

Länder du besökte?
Frankrike (of course), Belgien och England.

Skulle du kunna tänka dig göra det igen?
Nej verkligen inte. Dels för att jag aldrig skulle kunna hitta en värdfamilj som var lika bra och dels för att jag har gjort det nu och skulle aldrig vilja bo i värdfamilj igen. Jag har gjort det en gång och är SÅ klar.

Kommer du sakna något?
Mina vänner - framförallt Rike och Sara, värdfamiljen, att bo så centralt, Nantes, nattbuss hem, bussar och spårvagnar som går så ofta, att bo utomlands, att bo i Frankrike, att prata franska, att vara utlandssvensk, att inte bry sig så mycket och att ingen känner en.

Vad är det första du kommer göra när du kommer hem igen?
Eftersom jag redan varit hemma i 14 dagar så var det första att jag jobbade, inget frivilligt. Jag hade inga speciella saker jag ville göra. Mest att vara hemma och göra vad jag ville. Men när vi kom till Malmö åt jag en ägg- och kaviarsmörgås på mörkt bröd och jag kan inte förklara hur gott det var. Samt på Gotland första dagen så åt jag pad thai då de gör världens godaste.

Hur har Nantes varit?
Underbart. Jag älskar staden och den var perfekt för mig och i ett år. Inte för stor, inte för liten - perfekt. Nantes, je te revoirai bientôt.

Hur skulle du beskriva Frankrike?
Härligt land med för mycket baguetter, för mycket närgångna fransoser och för många konservativa katoliker. Men ändå så härligt. Alla fördomar om Frankrike att de ägnar mycket tid och pengar åt god mat och dryck, att de strejkar stor tid om året, att byråkratin är så komplicerad och att de dricker vin är så sant. Men jag älskar landet och jag är så glad att jag spenderat ett år där.

Lärdomar under året?
Hmm... Hur jag inte vill uppfostra framtida barn, hur jag pratar så mycket franska och engelska, bo mer själv än vad jag gjorde tidigare, hur man lagar mat, hur man pratar med främlingar, hur man lever i ett annat land, hur man tacklar kulturkrockar, hur man förbereder sig för att fira nyårsafton ensam då mobilen är borta, inget wifi finns och ingen värdfamilj hemma, hur man startar en tvättmaskin, hur man bor i en annan familj, hur man skaffar vänner och mycket mer. Jag har lärt mig så mycket.

Hur känner du för att åka hem?
Jag är ju redan hemma men jag kände lycka och sorg. Jag var så klar som Au Pair men ändå kändes det så sorgligt att lämna livet som jag hade i Nantes. Det var blandade känslor men mest kändes det bra eftersom jag var färdig i Nantes.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nantes gjorde mig så lycklig, lyckligare än någonsin. Jag tittade genom massa bilder och jag ser hur glad jag är på varje bild över att få vara där. Jag är ego och lägger upp bilder, endast på mig genom året, haha, för det är faktiskt min blogg :-)

Vi åt en svensk frukostbuffé på hotellet och jag åt en grov smörgås med ägg och kaviar och ord kan inte beskriva hur gott det var! Vi lämnade sedan Malmö och åkte till Lund, jag ville kolla in staden lite snabbt eftersom jag har planer på att eventuellt plugga där nästa höst. 

FÖRE:

När jag skrev detta inlägg så var jag inte till 100% ärlig, mest ville jag inte oroa mina föräldrar. Men det var en del andra saker som mannen sa. Det var ungefär så här:

mannen: hej
jag: *ignonerar helt*
mannen: du är mycket vacker
jag: *fortsätter att ignorera*
han fortsätter att säga saker i stil med det tidigare och vi är sedan framme vid busshållplatsen där det står en annan person. jag tänker då att han borde sluta men nej.
mannen: pratar du franska?
jag: ingen franska (med jättestark brytning)

han: engelska?

jag: ingen englska (med lika stark brytning)
han: jag har sett dig flera gånger här. jag har sett dig gå den här vägen.
jag: fortsätter att vara tyst men mitt hjärta börjar dunka i 180.
han: jag har sett dig ta den här bussen och gå i det här området. jag har sett dig ta nattbussen hem flera gångern runt 5-6 på morgonen och gå av vid rond point de ______ och sedan gå längs rue de _______. sedan väljer du gatan in vid kyrkan.

Det var när han sa det sista som jag blev skakis. Bussen kom sedan och jag gick på och han stannade utanför och vinkade åt mig. Det kändes så obehagligt att någon sett mig gå hem på natten. Veta vilken väg jag gick hem. Det som är obehagligt är att det aldrig varit någon ute när jag gått hem och att det är 900 meter mellan där jag gick av bussen och kyrkan/där jag bodde. 900 meter. Och att det är inte under dagtid, vem är vaken mellan 3.30-7.00 som är tiderna då jag kommit hem. Vem kan varit uppe då och sett mig gå hem? Att veta att någon sett en när man själv inte sett den personen var det som gjorde mig lite orolig. Jag var inte rädd, det var bara obehagligt. Men om det var i början av mitt år så hade jag blivit jätte jätte rädd men då (19 maj) så blev jag inte det för att det är normalt. Saker som detta är normalt i Frankrike. Man blir sexuellt trakasserad säkert en gång per dag och det är normalt. Det är sånt man får utstå som tjej och särskilt när man är blond. Det är inte bara mig det har hänt, liknande hände många av mina kompisar också. Jag vet dock inte om det bara är Nantes men kan säkert tänka att det är hela Frankrike.
Jag var van med att folk sa "salut belle" osv. ofta och att de drog handen genom mitt hår. Men det obehagliga med det här var att han sa att han visste ungefär var jag bodde, var jag gick av och att det var på natten. Om det var någon på dagen som sa att den sett mig ta spårvagnen på dagen skulle jag knappt tänka på det. Men detta var på natten. Jag fick sedan svårt att sova nätterna efter, vaknade flera gånger per natt och trodde att någon var i mitt rum eller stod utanför på gatan. Jag berättade också vad han sa för värdmamman och hon sa att det är rätt normalt. Men mitt bästa tips för er som ska åka är att ignorera, att låstas inte förstå. För mig har det hjälpt i alla folk. Ingen vill prata med någon som inte förstår.

Jag fick en fråga för några dagar sedan och svarar på den i ett inlägg då jag kan tänka mig att fler undrar samma sak.

Hej!
Jag har en allmän fundering, och det är hur pass lätt det är att träffa andra ungdomar? Jag tänkte eftersom man ändå har lite ledig tid i veckan, och det kan ju vara roligt att fylla den med lite egna aktiviteter. Hur har du lärt känna andra ungdomar? Och är det då andra au pairer, eller är det fransoser?

Och en till fråga, ångrar du på något sätt att du inte åkte via en organisation? Jag tänker på ifall man skulle hamna hos en jättekonstig familj, så finns det ingen som "backar upp/stöttar" en (så som en organisation utger sig göra). Kändes det som en oro eller hur tänker du om det? Tack för en jättebra blogg!

Tack så mycket, alltid jätteroligt att höra :) Jag tyckte det var enkelt att träffa folk i min ålder. Dels för att jag var medlem på vissa sidor på internet och även gick jag i en skola med främst Au Pairer i Nantes. En av mina bästa kompisar Rike hittade jag på Couchsurfing. Jag hade skrivit på deras forum i Nantes om någon var Au Pair där men det var bara lite konstigt folk som svarade först. Sedan svarade Rike, jag la till henne på Facebook och vi skypade också en kväll i juli förra året. Och sen Sara, henne hittade jag på Aupairforum.se och vi möttes sedan upp i Nantes och hängde nästan varje dag hela året. Vi var också ute rätt mycket (som ni nog har märkt hehe) och där mötte vi mycket folk också. Som våra närmaste kompisar som vi hade mötte vi faktiskt i september av en slump och vi hängde tills det att vi åkte hem. Använd den lediga tiden, gör saker, träffa människor och var framförallt öppen. Om någon frågar om man vill göra något; gör det! Ingen känner dig där och man kan vara som man vill. Det var mycket tack vare att jag gjorde saker och gick ut som jag träffade folk. Jag umgicks faktiskt bara med 2 Au Pairer, alla andra var studenter som pluggade franska på Nantes Universitet. Dock inte fransoser, det var bara när vi var ute och träffade folk för att prata med under kvällen men inget mer.

Till din andra fråga så är jag jättenöjd att jag åkte privat. Man betalar inga dyra avgifter till en organisation, man vet exakt vad som gäller mellan sin värdfamilj och sig då det är en själv som kommit fram till det villkoren. Matchningsprocessen kan också bli så lång eller kort man vill, man bestämmer allt själv vilket jag tycker är så bra. Jag är verkligen så nöjd och verkligen glad att jag åkte privat. Men du har rätt, man kan hamna i sämre familjer och då kanske det känns bra att ha någon som stöttar. Jag kände dock att jag ville flytta utomlands själv, göra det till 100% och vara modig som vissa tyckte jag var (vilket jag inte höll med om) och inte ha någon organisation som gör lite av jobbet åt mig. Att jag åkte helt ensam fick mig att växa mer än vad skulle gjort annars tror jag. Även att jag fick en sån bra värdfamilj som jag fick har nog mycket att göra med varför jag är så positiv till att åka privat, vi hade en enda diskussion under hela året. EN! Dessutom hade jag aldrig kunnat åka som Au Pair med en organistation då jag inte hade någon erfarenhet. Men det är en smaksak, man får känna efter själv vad som passar en bäst.

Hoppas du blev nöjd med svaren, om det är något mer, fråga bara! :)