Söndagen den 28 april 2013 - Paris och Nantes

Jag vaknade vid midnatt, att vi var framme i Dover. Där blev det passkontroll igen och jag gillar verkligen EU (särskilt i sådana fall) eftersom man passerar passkontrollen utan problem. Vid 00.50 avgick båten från Dover och jag sov på en soffa med mobilen i jeansfickan och passet innanför tröjan höhö. Klockan 04.00 (fransk tid) var vi framme i Calais och man fick då gå ned till bussen igen och där upptäckte jag att min mobil inte fungerade men jag tänkte att det bara var dåligt batteri. Jag somnade då också och sov tills vi kom fram i Paris, en timme tidigare än beräknat, vid 07.00. Min kompis skulle komma vid 08.00 så jag visste inte vad jag skulle göra fram tills dess. Jag gick då till en RER-station, satte mig på golvet där det fanns ett uttag för att ladda mobilen men det funkade inte... Alltså då fick jag panik; jag hade varken pengar, mobil eller metrokort. Jag visste att hon bodde nära Porte de Maillot, vid Porte de Champerret, eftersom jag bodde där när jag var i Paris helgen innan men jag visste inte vad rumskompisen hette i efternamn. Planen var då att vänta där tills hon kom. Vid 7.30 gick jag till en bar/café längre bort, en äldre man skrattade åt mig när jag försökte korsa gatan med alla mina saker... Jag hade ju inga pengar så jag kunde ju inte köpa något men jag frågade om jag kunde ladda min mobil i någon minut. Inte det uttaget heller funkade...
Jag gick tillbaka till RER-stationen, satte mig på samma plats. 2 minuter senare kommer en man cirka 40 år och pratar franska med mig "ah tu t'appelles comment? mademoiselle, très belle blonde" osv. Jag svarade inte och tittade inte heller på honom, efter snart 9 månader i det här landet har man lärt sig hur man gör med såna de obehagliga. Jag förstod ju allt han sa men svarade sedan, efter ett bra tag, "pas francais" = inte franska. Då gick han iväg. Detta är verkligen vad som gör mig, varenda dag, så irriterad på detta land. Kan man inte få bara vara tjej (och blond) utan att folk håller på så?
Jag gick vid 8.00 bort till busshållplatsen där min kompis Malin skulle komma. Där väntade jag ett tag och försökte komma på en plan b. Men sedan såg jag att hon och den franska rumskamraten kom. Åh vad glad jag blev då. Jag berättade om min hemska resa och vi försökte ladda min mobil, utan resultat igen. Hennes rumskompis, han gav mig sedan 10 euro för frukost då han visste vad som hänt med min plånbok. Så snällt!! Han gick hem och sov och jag och Malin gick till ett café för frukost, första gången jag åt på 18 timmar. Apelsinjuice, varm choklad, baguette och croissant.
Vi satt där ett bra tag och pratade en massa innan vi vid klockan 11 gick tillbaka till lägenheten. Där visade jag lite av vad jag köpt och underrättade familjen hemma i Sverige att jag var välbehållen. Och sedan hjälpte min bror mig och min iphone startade igen. Alltså den lyckan!!!! Vid 12.50 gick jag och Malin till tunnelbanan, vi sa hej då och jag tog tunnelbanan till Operan där jag bytte till linje 7 för att åka till Porte d'Italie. Jag köpte en sandwich där och gick till apoteket där jag ringde Rike. Jag berättade för henne om plånboken och allt och hon sa att hon skulle möta mig när jag kom tillbaka till Nantes. Därefter kom bilen jag skulle åka med och vi var fem stycken i bilen, en av personerna var sena så vi åkte 30 minuter senare till Nantes. Jag var så trött efter allt så jag sov en hel del, de måste ha tyckt att jag var så osocial. Aja.
Vi kom fram till Nantes runt 18.15 och jag tackade för resan och mötte sedan Rike. Det var så himla roligt att ses igen efter 11 dagar och vi hade en himla massa att prata om. Vi satte oss på kajen mitt emot Lieu Unique och det var skönt att vara tillbaka i värmen igen, 20 grader. Klockan 20.00 ringde värdpappan, frågade om allt var bra och jag sa ja. Han frågade sedan om jag ville äta middag med dem och jag sa visst och jag och Rike tog C3 bussen från tågstationen till Commerce där jag tog spårvagnen. Jag kom hem vid 20.30 och välkomnades glatt. Vi åt ostron till förrätt, cabuillad (typ torsk) till varmrätt och sen orkade inte jag efterrätt. Min lillebror ringde sedan för att se att jag kommit fram och jag skypade sedan med familjen i 20 minuter innan jag somnade vid 23.00.

Kommentarer
» KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

« NAMN SPARA INFO?
« E-POST
« URL

» KOMMENTAR