Jag tänkte att när jag ändå inte har något annat än göra än att vakta hunden så kan jag passa på att skriva om hemresan till Sverige. Den är väl värd att skriva och läsa om, promise. (Känner hur alla förhoppningar byggs upp haha!) LÅNGT INLÄGG

Jag hade alarm på 6.15 fredagen den 21 december och jag vaknade redan innan alarmet. Då ville jag gärna hem! Min resväska var nerburen så jag gick bara och klädde på mig, borstade tänderna och bar ner handbagaget. Kändes rätt konstigt att lämna rummet... Jag gick hemifrån vid 6.55, tog lite längre tid med resväskan spårvagnen än vad jag trott så jag missade spårvagnen vid 7.00 och tog den vid 7.05 istället. Ingen fara direkt. Jag kom fram till Commerce runt 7.10, tog tidningar liknande Metro som endast delas ut på morgonen. Jag tog sedan linje 1 och där hände detta (anteckning från tåget):

"På spårvagnshållplatsen vid Commerce, när jag väntade på den mot tågstationen, så förstod jag plötsligt allt. Jag kände till språket men det kändes ändå en aning oklart, kunde inte riktigt definiera det men det lät vackert. Jag vände mig om för att höra bättre, stängde av iphonen och upptäckte att det var svenska de pratade. Två män cirka 35 pratade svenska i Nantes- sånt händer nästintill aldrig. Jag har bara varit med om det en gång och det var under min andra vecka. Jag började nästan skratta, log för mig själv, och tänkte att det måste vara ett tecken eller så. Just den dagen jag åker hem så hör jag någon prata svenska. Och nu när jag skriver detta så får jag tårar i ögonen för att jag snart är hemma. Hemma."

Jag tog då spårvagnen till tågstationen och var där 7.20, köpte frukost av en sur försäljare och köpte tre franska dagstidningar varav en med endast reportage från Nantes. 7.40 kom plattformen fram och jag och nästintill alla började gå dit. Jag åkte första klass på vägen till Paris - underbart. Tyst, stora mjuka säten med mycket utrymme. Jag åt frukost och sov halva resan. Oturligt nog var tåget försenat 30 minuter men jag hade god marginal.
Jag gick och letade efter ett Starbucks vid Montparnasse men hittade inget och jag frågade även en men hon visste inget... Så jag tog bussen vid 11 till flygplatsen, tog en av Air France direktbussar till Charles de Gualle. Kom fram till terminal 2F efter mycket bilköer och resan tog drygt en timme och fyrtiofem minuter istället för en timme och en kvart. Jag gick till terminalen, såg att mitt flyg 14.40 till Amsterdam var i god tid. Oj vad glad jag var då! Ringde upp Rike som jag pratat lite på bussen med, sa att flyget var i god tid och allt gått bra.
Jag gick sedan till bagage drop och min väska vägde 22kg. Killen där frågade "parlez-vous francais?" Jag svarade "oui" med en viss tvekan och han fortsatte allt på franska. Han frågade lite om mellanlandningen och sa att jag bara skulle gå direkt till nästa gate och att jag inte behövde checka in igen. Så himla kul, hela "incheckningssamtalet" på franska!
Jag gick sedan genom säkerhetskontrollen, Rike ringde snabbt innan och sa att hon väntade på sitt flyg. Allt gick bra och när jag sedan fått på mig mina Pistols (fick ta av skorna pga klack) så såg jag på skärmen med avgångar. Flyget till Amsterdam, MITT FLYG, var försenat 40 minuter. Jag kände tårarna komma redan där, jag hade bara 50 minuter att byta i Amsterdam så jag var nästan säker på att jag skulle missa mitt anslutningsflyg. Min iPhone från Sverige har jag sagt upp abonnemanget på och just dagen innan hade det blivit uppsagt på. Min franska mobil är blockerad för utlandssamtal och sms. Jag stod mitt på Charles de Gualle och visste inte vad jag skulle göra. Jag använde det 15 minuter fria wifi som fanns och ringde mamma, pappa och bror på Viber och även Skype men ingen svarade. Jag skrev då meddelande på Viber: "RING MIG!!!!" Haha undrar vad de tänkte när de såg det....
Jag ringde Rike i panik, hon lyckades lugna ned mig. Jag höll på att gråta när jag pratade med henne men det slutade med att jag bara skrattade. Hon erbjöd sig att ringa mina föräldrar men jag sa att de kan ändå inte göra något. Jag frågade en anställd på flygplatsen och han sa att jag skulle gå ur säkerhetskontrollen och hela det området, tillbaka till incheckningen och "Costumer service". Där sa de väldigt vänligt att jag skulle vänta och se. Kanske skulle flyget gå tidigare trots förseningen, kanske skulle de flyga fortare. Jag skulle helt enkelt se i Amsterdam. Andra gången genom säkerhetskontrollen. Där visade det sig att flyget var 50 minuter försenad. När jag var klar där laddade jag mobilen, köpte internet för 90minuter för 5€ och satte mig sedan vid gaten och väntade. Där ser jag att flyget är försenat till 16.25, alltså en timme och fyrtiofem minuter. Helt säkert att jag skulle missa mitt anslutningsflyg. Mamma ringer mig på Viber igen (TACK OCH LOV FÖR DENNA APP). Jag börjar nästan gråta, jag orkade inte med denna försening, ville bara hem... Jag gick sedan och pratade med några vid gaten som jobbade på flygplatsen och det var lång kö. En kvinna från Holland i 30-årsåldern började prata med mig och hon hade även två barn på 2 och 4 år. Hon hade åkt från Israel vid 4 på morgonen och de hade tagit hennes barnvagn så hon var väldigt irriterad. Hon sa att jag måste vara "totally pissed off" eftersom jag skulle missa mitt anslutningsflyg, "yes kind of..." Sa jag. Efter säkert 20 minuters väntan så sa personalen att mitt anslutningsflyg skulle troligen vänta på mig. Om inte, så skulle jag få veta det i luften när vi flög från Paris. Som kompensation fick man en varm ELLER en kall dryck. Vilken generositet! Eller inte. Även sur försäljare där som försökte läxa upp mig.
När det sedan var boarding väntade jag till slutet, sån lång kö. Var i min egen värld då jag var så trött. Hör då "miss Mikaela Ahlén, connection flight to Stockholm, please come to the gate." Det enda jag hörde var mitt efternamn och Stockholm så jag gick till holländskan, frågade om hon visste vad de sa men hon hade också varit i en annan värld. Jag gick då till gaten och fick gå buisness kön och gå ombord direkt utan att köa. De visste väl där vad som skulle hända...

Flyget tog 45 minuter, 30 minuter fortare gick det. Vi landade 17.25. De hann bara ta bort måstet om bälte, ge gratis dryck och snack, ta hand om soporna och gå ned för landning. Strax innan landningen hör jag de berätta om de olika anslutningsflygen. "... Hamburg... Gate... Frankfurt... Gate... London.... Gate... Stockholm... Go and rebook your flight, they didn't wait for you." Och där började jag gråta. Jag såg framför mig att inte hinna med flyget samma kväll och därmed missa båten till Gotland följande morgon. En gubbe på cirka 60 bredvid frågade om jag missat flyget och jag sa ja. "It's not that bad, they will rebook you for free." Jag svarade: "no it's bad, really bad, because I live on an island and need to take the ferry..."
Jag gick av och gick till att boka om mitt flyg, tack och lov var det enkelt att hitta stället. Hörde några killar i 25-årsåldern prata svenska så jag satte mig 5 meter därifrån. Strax därefter sa de "vill du ha en skumtomte?" På svenska! Haha undrar lite hur de kunde se att jag var svensk... Jag tog en skumtomte och de frågade om mitt flyg också var inställt. Jag berättade att tack vare att mitt flyg från Paris var försenat hade jag missat mitt anslutningsflyg i Amsterdam. Jag fick en till skumtomte som plåster på såren. Vi pratade en del innan det blev deras tur och jag väntade sedan, när jag kom dit var det nummer 770 och jag hade 789 och de var inte snabba... Jag blev ombokad till ett SAS-flyg som skulle gå 19.10, mitt egentliga flyg från Amsterdam skulle vara i Stockholm 19.00... Skrivaren fungerade inte så jag fick gå till ett annat ställe. Där sa de att jag skulle påminna om att resväskan skulle med. Jag sa "they bring the suitcase right with the same flight?" Hon sa då: "Yes they do." Jag sa då: "But are you sure, the suitcase with come too?" Hon svarade mig: "We try to do our best." Jag såg redan då att det inte var möjligt.
Jag var så trött, orkade inte gå i butikerna den timmen som jag hade. Jag gick till gaten och väntade där. Såg Per Schillingman (stavning?) från moderaterna där och även ICONA POP. Det var sån himla härlig känsla att höra att alla pratade svenska i gaten. 4 månader sedan jag hörde så mycket svenska sist. Jag använde wifi under tiden och det var super, familjen hemma visste hur det gick. 21.30 landade vi i Stockholm och jag var så glad. Sedan blev det en lång väntan vid bagagebandet som slutade med att min resväska INTE KOM. Jag orkade inte ens bli arg, var bara så himla trött efter min långa resdag. Rapporterade den borttappad hos SAS, tog Arlanda express till Stockholm, tunnelbana till Tekniska högskolan och sedan buss till farmor. Jag var framme hos henne 23.50. Hade nästan rest i 18 timmar då! Pratade med henne och somnade ganska kvickt.

Dagen efter, 22 december, tog jag buss och tunnelbana till centralen och åt ägg- och kaviar smörgås och drack chailatte på espresso house, riktigt gott. 9.05 gick pendeltåget till Nynäshamn och jag njöt av att se det snötäckta landskapet. Framme i Nynäshamn träffade jag Sara som varit Au Pair under hösten i Milano. Så roligt att ses! Vi pratade under båtresan och steg aning nervöst iland på Gotland, 14.25. Jag var för trött för att gråta men jag hade tårar i ögonen av att krama om mamma och pappa som var där. Även Bea fanns där vilket var kul! Jag gick iland med endast handbagaget och vi åkte ned på stan och kollade i affärer innan vi åkte hem.

Den 23/12, två dagar efter jag lämnat Nantes och 45 timmar sedan jag lämnat in väskan så fick jag tillbaka den. Runt 19-tiden landade den med flyget. Lycka. Men min hemresa, herregud vad den inte var rolig. För att göra det hela sämre försvann väskan även ett tag... Tack och lov kom den tillbaka.