Exakt en månad sedan jag kom hem till min ö och hemma hos mig. Sedan dess har jag jobbat en hel del och träffat kompisar och hängt med familjen. Tack igen för att ni följt bloggen och det blir lite inlägg från vår Gotland-Stockholm-Berlin resa i augusti, de kommer hit den 13 augusti och vi hänger sedan i exakt två veckor så hörs efter det. 
Ha en bra sommar och lycka till alla som ska åka som au pairer :D

Jag tror nog att det här blir mitt sista inlägg, nästan iallafall. Om jag får lust någon gång så kommer jag skriva något inlägg om vad jag tycker om året i efterhand, vad som var bäst och sämst, vad jag ångrar, vad som jag saknar med Frankrike och så vidare. Om mindre en månad kommer mina bästa Nanteskompisar till Gotland och vi ska hänga här i några dagar innan vi drar till Saras Stockholm och sedan till Rikes Berlin. Ska bli så superrroligt!

Jag skriver något inlägg någon gång, eventuellt, on verra - det kan bli om vad som helst. Men jag vill bara lite snabbt tacka alla som läst min blogg, som har följt mitt år i Frankrike och alla som kommenterat, berömt och uppmuntrat. Tack till att ni läste och att ni gjorde så att jag hela tiden ville göra bloggen till den bättre. Merci beaucoup. Hoppas ni uppskattat bloggen lite iallafall och att den kanske har inspirerat er?

Vi säger, à bientôt - på återseende.
<3

För någon vecka sedan fick jag en avi om att jag hade ett brev att hämta ut på Posten. Jag visste att det var DELF-diplomet och att jag redan klarat det, men nu skulle jag få själva resultatet!

Jag fick runt 75 av 100 vilket jag är nöjd med då jag inte pluggade alls. Kanske två-tre timmar totalt. Jag fick runt 15-16 av 25 på läsa, skriva och lyssna men på den muntliga fick jag 24,5/25. Alltså jag blev så förvånad och sjukt nöjd med den delen! För det var ju främst den muntliga delen som jag ville bli bra på och det blev jag. B2 nivån är nästnäst högsta nivån och många franska universitet har den som intagningskrav. Det innebär också att man har ett så pass bra flyt och kan prata obehindrat om de flesta ämnen. Och sen fick jag även C1-nivån, nivån innan då man räknas som flytande som en som har språket som modersmål. Man kan säga att min franska utvecklades något enormt under året och när någon frågar här hemma om jag är flytande så säger jag ja. Det tycker jag att jag är, utan tvekan. Flytande för att vara svensk för flytande som en fransos kan jag nog aldrig bli. Dessutom var det ju en fransos en gång som var så säker på att jag var från Frankrike, att jag pratade så bra men fejkade en accent. Jag blir rätt så stolt när jag skriver detta :))))))

Listan är tagen från Ellinor

Vilken organisation åkte du med?
Jag åkte privat och ångrar det inte alls!

Vad har varit det bästa med året?
Jag måste säga att det är alla människor från världens alla hörn jag fått möjligheten att träffa, lära sig ett till språk flytande samt att uppleva en ny kultur.

Vad har varit det värsta?
Att inte ha möjligheten att kunna göra allt man brukar. Att tänka så mycket på allt. Och som jag och Rike brukade säga "to not be able to be an human being somtimes."

Har det varit värt det?
Mot slutet var det vädigt tufft, särskilt att bo i värdfamilj då man behöver ha sitt privata space och det är inte möjligt till 100%. Men i alla lägen, varenda dag när jag gick och la mig har jag tänkt hur lyckligt lottad jag var att få möjligheten att uppleva allt som jag fick uppleva. Det var värt varenda dag.

Ångrade du någonting?
Nej ingenting. Värdfamiljen var världens bästa och Nantes är världens finaste plats.

Är du glad att du åkte?
OM jag är!

Skulle du rekommendera någon att åka som au pair?
Det beror på. Jag skulle först fråga personen vad den vill göra. Vill den ta hand om barn, bo i en annan familj och uppleva en annan kultur; JA. Men om den vill resa, festa, sova länge osv. så nej. Det gäller att tänka efter vad man vill göra och om man kan uppoffra saker för det. Jag hittade en mix bland dem båda tror jag. Men det är annars ett jättebra sätt att flytta hemifrån första gången, hitta sig själv och bo utomlands. Man bor i en familj fast ändå inte, man blir så mycket mer självständig och lär sig så otroligt mycket. Jag tycker att det var så värt det!

Gick du upp i vikt något under året?
Obekväm fråga men ja. En hel del gissar jag på, vill inte veta. Mitt nya hälsosammare liv började 1 juli. Inte för att min värdfamilj åt så onyttig mat men det var ändå svårt, det var de som bestämde vad som skulle ätas. De sa till mig att jag fick komma med förslag men det kändes bara jobbigt...

Favoritmat?
Inget speciellt... Jag åt det som fanns haha.

Länder du besökte?
Frankrike (of course), Belgien och England.

Skulle du kunna tänka dig göra det igen?
Nej verkligen inte. Dels för att jag aldrig skulle kunna hitta en värdfamilj som var lika bra och dels för att jag har gjort det nu och skulle aldrig vilja bo i värdfamilj igen. Jag har gjort det en gång och är SÅ klar.

Kommer du sakna något?
Mina vänner - framförallt Rike och Sara, värdfamiljen, att bo så centralt, Nantes, nattbuss hem, bussar och spårvagnar som går så ofta, att bo utomlands, att bo i Frankrike, att prata franska, att vara utlandssvensk, att inte bry sig så mycket och att ingen känner en.

Vad är det första du kommer göra när du kommer hem igen?
Eftersom jag redan varit hemma i 14 dagar så var det första att jag jobbade, inget frivilligt. Jag hade inga speciella saker jag ville göra. Mest att vara hemma och göra vad jag ville. Men när vi kom till Malmö åt jag en ägg- och kaviarsmörgås på mörkt bröd och jag kan inte förklara hur gott det var. Samt på Gotland första dagen så åt jag pad thai då de gör världens godaste.

Hur har Nantes varit?
Underbart. Jag älskar staden och den var perfekt för mig och i ett år. Inte för stor, inte för liten - perfekt. Nantes, je te revoirai bientôt.

Hur skulle du beskriva Frankrike?
Härligt land med för mycket baguetter, för mycket närgångna fransoser och för många konservativa katoliker. Men ändå så härligt. Alla fördomar om Frankrike att de ägnar mycket tid och pengar åt god mat och dryck, att de strejkar stor tid om året, att byråkratin är så komplicerad och att de dricker vin är så sant. Men jag älskar landet och jag är så glad att jag spenderat ett år där.

Lärdomar under året?
Hmm... Hur jag inte vill uppfostra framtida barn, hur jag pratar så mycket franska och engelska, bo mer själv än vad jag gjorde tidigare, hur man lagar mat, hur man pratar med främlingar, hur man lever i ett annat land, hur man tacklar kulturkrockar, hur man förbereder sig för att fira nyårsafton ensam då mobilen är borta, inget wifi finns och ingen värdfamilj hemma, hur man startar en tvättmaskin, hur man bor i en annan familj, hur man skaffar vänner och mycket mer. Jag har lärt mig så mycket.

Hur känner du för att åka hem?
Jag är ju redan hemma men jag kände lycka och sorg. Jag var så klar som Au Pair men ändå kändes det så sorgligt att lämna livet som jag hade i Nantes. Det var blandade känslor men mest kändes det bra eftersom jag var färdig i Nantes.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nantes gjorde mig så lycklig, lyckligare än någonsin. Jag tittade genom massa bilder och jag ser hur glad jag är på varje bild över att få vara där. Jag är ego och lägger upp bilder, endast på mig genom året, haha, för det är faktiskt min blogg :-)

Vi åt en svensk frukostbuffé på hotellet och jag åt en grov smörgås med ägg och kaviar och ord kan inte beskriva hur gott det var! Vi lämnade sedan Malmö och åkte till Lund, jag ville kolla in staden lite snabbt eftersom jag har planer på att eventuellt plugga där nästa höst. 

FÖRE:

Min allra sista dag i Nantes innan hemfärd, var verkligen blandade känslor...

Jag vaknade vid 7.50, gick upp och sa god morgon till familjen. De tackade så mycket att jag lämnade N och jag sa att det var lugnt som vanligt. Jag lämnade sedan honom, gick hem och dammade av mitt rum. Packningen blev klar dagen innan så jag dammade byrån, garderoben, skrivbordet, kaminen och så innan jag tog spårvagnen till Commerce och där mötte jag min familj. Vi gick och åt frukost på La Boulangerie och sedan promenerade vi omkring i Nantes. De hade redan varit i Nantes, min bror i oktober och mina föräldrar i mars. Vi gick till katedralen och sedan till Place Royale där min mamma köpte en del på ett apotek. Franska apotek är bäst då de har allt och är mer som en skönhetsaffär än ett apotek.
Vi gick till Bouffay sedan och åt 3-rätterslunch och drack rosévin för 13euro/per person. Rike kom dit och fick träffa min familj också. Vi gick sedan omkring och förbi djuraffären och vi alla tyckte synd om hundvalparna som säljs där... Där träffade vi också Kensie och sa hej då till henne. Rike och jag sa sedan hej då vid Commerce, varken hon eller jag förstod att det var hej då men jag var så nära tårar. Efter säkert 5 minuter så skiljdes vi åt och jag gick med min familj till elefanten på île de Nantes där jag köpte en tygpåse från Nantes. En finsk tjej var där och sa att hej till oss. Vi sa hej då vid Commerce och jag gick och tog spårvagnen hem. Där rann någon tår då det var sista gången jag åkte spårvagnen och att jag började förstå att det var dags att lämna Nantes och Rike och alla vänner och allt. Men jag förstod det inte helt.
Abigail kom och vi gick och hämtade N tillsammans. Hemma gjorde vi flygplan av papper och målade innan jag tvättade håret på N. Pappan kom hem vid 19.10 och jag hjälpte honom lite med middagen. Plötsligt sprang N till pappan och kastade sig om honom och grät och snyftade fram "je veux pas qu'elle parte" (jag vill inte att hon åker). Han fortsatte att gråta och sa att han ville att jag skulle stanna, hans storasyster. Det kändes så hemskt sorgligt :( Pappan sa att allt skulle bli bra och att vi skulle hålla kontakten. Min familj kom över vid 20.00 och vi hade en apero och N var så snäll. Vi åt rökt lax- och avokadosnittar och N fick sina paket. Han blev jätteglad och satte fotot på kaminen i hans rum. Sedan åt vi fisk, räk- och saint jaquesgryta med bröd. Pappan var så stressad att han hade glömt riset och vi sa inget. Han kom på det efter middagen. Vi åt en tarte tartin sedan och hade väldigt trevligt. Vi började sedan packa allt i bilen och det gick inte, det var för fullt... N ville så gärna bära ut något men han fick inte eftersom det regnade så han grät en massa så de lät honom göra det, han ville så gärna hjälpa till.
Mamman kom hem vid 22.00 från sitt möte och vi tog sedan ett kort tillsammans utanför huset. N ville dock inte vara med. Jag gick till mitt rum en sista gång, stod där ett tag och tänkte på all tid jag tillbringat där och sa hej då till det och hej då till hunden. Värdfamiljen sa hej då till min familj och sedan var det dags för mig att säga hej då till dem. Pappan kindpussade och tackade för det här året. Jag kände att jag var så nära att börja gråta men tillät inte mig själv innan jag tittade på mamman och vi båda började gråta för fullt. Herregud vad vi båda grät. Hon kramade om mig och tackade tusen gånger för allt jag gjort för dem och för N. Jag sa sedan hej då till N men han var fullt upp med att fråga var min mamma var. Mamman grät fortfarande och vi sa hej då igen. Jag gick sedan till bilen men vände mig om och sa att de var den bästa värdfamiljen som man kunde ha och då gick till och med pappan fram och gav mig en kram och jag tror även en tår rann från honom. Mamman fortsatte att tacka och jag satte mig i bilen. Jag vinkade när vi åkte förbi och grät så mycket, satt typ och skakade. Jag förstod i det ögonblicket att jag skulle lämna Nantes, värdfamiljen, alla vänner och allt. Jag skulle lämna en del av mitt liv men ändå var det en aning av mig som var glad att jag skulle åka hem.
Vi åkte till hotellet i cirka 20km/h då bilen var SÅ överlastad och nedsänkt... Vi började sedan att packa om allt och jag ringde Rike och pratade med henne. På rummet packade vi om så mycket och jag slängde säkert 6 stora plastkassar, bla 4 par skor. Vi somnade vid 2-tiden.

Presenten jag fick av värdfamiljen. Mina föräldrar fick även tre franska viner!

Näst sista dagen i Nantes...

Jag vaknade vid 9.00, packade bland det sista - det ville aldrig ta slut, åt frukost och duschade. Rike kom sedan förbi vid 11.45 och vi gjorde i ordning N's present. Han skulle få en fotoram med snäckor från semesterorten i Bretagne där vi varit tre gånger och i den var ett foto på honom och mig, pippi långstrump stämplar samt en bok från bilar-filmen. Vi gjorde sedan ordning lite lunch och åt det innan vi åkte till stan vid 15.00 och gick till Delight Café där vi mötte upp med Alex, Daniella och Joseph. Vi pratade och sa hej då. Kändes så konstigt att säga hej då. Vi brukar ju ses ofta och nu var det hej då.
Vi gick mot Commerce och då kom Leemart springades efter oss och vi sa hej då också. Jag tog spårvagnen hem vid 16.08 och hemma så mötte jag en tjej som skulle ta hand om N veckan efter att jag åkt hem, Abigail. Vi hämtade N och hon presenterade sig. Efter att vi kommit hem så gick vi till parken och lekte där innan vi gick hem och N duschade. Mamman var sen hem och var hemma vid 19.20, det var min sista middag med henne... Hon frågade om dagen och vi sa att allt hade gått bra. Vi åt sedan köttfärssås och spagetti och vi hade en bra men sorglig middag. 20.30 ringde det på dörren och N sa som vanligt när det ringer på dörren "mais c'est qui?" = men vem är det? Det var mina föräldrar och min bror som var framme i Nantes!
De stannade en kort stund och pratade lite med mamman och jag fick översätta då hon inte pratar engelska. Jag åkte sedan med dem vilket kändes jättekonstigt till deras hotell vid Marcel Paul, först till Auchan och sedan till ett Sushi-ställe. Vi gick till deras hotellrum och satt där och pratade. Vid midnatt skjutsade pappa mig till spårvagnen och jag var hemma vid 00.25. Kändes fortfarande konstigt, att min familj var i Nantes, att jag skulle hem, att de bodde på ett ställe och jag på ett annat. Mamman hade satt en lapp på dörren om jag kunde lämna N i skolan så jag somnade rätt direkt.

Jag vaknade vid 10-tiden och tänkte att det var min allra sista söndag i Nantes... Därefter åt jag frukost och värdfamiljen var inte hemma. De kom senare hem och jag pratade lite med mamman innan jag gick och mötte Rike vid île de Versailles. Mamman frågade bla om jag skulle utnyttja det fina vädret, det var nämligen runt 30 grader och sol. Jag mötte Rike runt 14-tiden och vi la oss i gräset där och bara pratade om hela året tills 18-tiden då vi gick intill stan. Som vanligt satte vi oss vid Place Royale där vi råkade träffa på Alfredo, Carlos och Alejandro från Sydamerika. Vi pratade lite med dem och sa att vi kanske ses i Stockholm i höst, de ska nämligen göra en master på KTH i höst, hur stor är chansen?
Vi gick sedan till en 24/7 butik där vi köpte lite inför bion och sedan gick vi och såg "The bling ring" som var jättebra, gillade den en himla massa. Efter bion vid 22-tiden gick vi till Stratto där Rike bjöd mig på en pizza slice och vi gick sedan och tog varsin buss hem vid Place de Cirque. Jag kom hem runt 22.20 och pratade i säkert en halvtimme med föräldrarna om allting. Vi hade verkligen ett så bra samtal och de tyckte att det var lika overkligt som jag tyckte att jag skulle hem. De sa att jag var en del av familjen och att året gått så fort. Jag fortsatte sedan att packa och somnade vid midnatt.

Den här dagen hade också mina föräldrar + bror kört mellan Travemünde och Rouen, en sträcka på 990 kilometer och den tar 10 timmar EFFEKTIV körning...

Film från paraden.

När jag skrev detta inlägg så var jag inte till 100% ärlig, mest ville jag inte oroa mina föräldrar. Men det var en del andra saker som mannen sa. Det var ungefär så här:

mannen: hej
jag: *ignonerar helt*
mannen: du är mycket vacker
jag: *fortsätter att ignorera*
han fortsätter att säga saker i stil med det tidigare och vi är sedan framme vid busshållplatsen där det står en annan person. jag tänker då att han borde sluta men nej.
mannen: pratar du franska?
jag: ingen franska (med jättestark brytning)

han: engelska?

jag: ingen englska (med lika stark brytning)
han: jag har sett dig flera gånger här. jag har sett dig gå den här vägen.
jag: fortsätter att vara tyst men mitt hjärta börjar dunka i 180.
han: jag har sett dig ta den här bussen och gå i det här området. jag har sett dig ta nattbussen hem flera gångern runt 5-6 på morgonen och gå av vid rond point de ______ och sedan gå längs rue de _______. sedan väljer du gatan in vid kyrkan.

Det var när han sa det sista som jag blev skakis. Bussen kom sedan och jag gick på och han stannade utanför och vinkade åt mig. Det kändes så obehagligt att någon sett mig gå hem på natten. Veta vilken väg jag gick hem. Det som är obehagligt är att det aldrig varit någon ute när jag gått hem och att det är 900 meter mellan där jag gick av bussen och kyrkan/där jag bodde. 900 meter. Och att det är inte under dagtid, vem är vaken mellan 3.30-7.00 som är tiderna då jag kommit hem. Vem kan varit uppe då och sett mig gå hem? Att veta att någon sett en när man själv inte sett den personen var det som gjorde mig lite orolig. Jag var inte rädd, det var bara obehagligt. Men om det var i början av mitt år så hade jag blivit jätte jätte rädd men då (19 maj) så blev jag inte det för att det är normalt. Saker som detta är normalt i Frankrike. Man blir sexuellt trakasserad säkert en gång per dag och det är normalt. Det är sånt man får utstå som tjej och särskilt när man är blond. Det är inte bara mig det har hänt, liknande hände många av mina kompisar också. Jag vet dock inte om det bara är Nantes men kan säkert tänka att det är hela Frankrike.
Jag var van med att folk sa "salut belle" osv. ofta och att de drog handen genom mitt hår. Men det obehagliga med det här var att han sa att han visste ungefär var jag bodde, var jag gick av och att det var på natten. Om det var någon på dagen som sa att den sett mig ta spårvagnen på dagen skulle jag knappt tänka på det. Men detta var på natten. Jag fick sedan svårt att sova nätterna efter, vaknade flera gånger per natt och trodde att någon var i mitt rum eller stod utanför på gatan. Jag berättade också vad han sa för värdmamman och hon sa att det är rätt normalt. Men mitt bästa tips för er som ska åka är att ignorera, att låstas inte förstå. För mig har det hjälpt i alla folk. Ingen vill prata med någon som inte förstår.

Jag vaknade 7.50, gick upp som vanligt och lämnade N i skolan. Jag åt sedan frukost och ringde mitt sommarjobb hemma på Gotland. Därefter fortsatte jag packningen som aldrig verkade ta slut och fortsatte att tvätta. Sedan var det dags att hämta N i skolan och han åt korv och pasta och jag åt sallad till lunch. Jag lämnade sedan honom i skolan och tog spårvagnen till Commerce där jag gick till Place Royale och mötte Rike. Vi gick till Monoprix där jag köpte lim för att kunna sätta på snäckor på N's present och sedan till det skandinaviska caféet då vi sa att vi inte kunde äta middag där på lördagen. Vi fortsatte och gick till Monoprix vid Galleries Lafayette där vi köpte vatten och saker för helgen och gick sedan till slottet där vi satt i gräset. Det var så varmt så vi låg och halvsov i gräset. Roligaste var när vi upptäckte att det var 10 stycken danskar bakom oss, satt och försökte förstå vad de sa jättelänge. Jag tog sedan spårvagnen hem och hämtade N i skolan och vi gick till parken direkt.
När han satt och åt sitt mellanmål kom några pojkar i åldern 4-5 år och frågade om de kunde leka med N och jag sa att för mig gick det bra och om N ville så var det inga problem, han skulle bara äta sitt mellanmål först. De kallade mig MADAME och niade mig, sjukt :)))) När N och jag gick hem så gick vi en annan väg och när vi kom till vår gata så mötte vi pappan. Utanför huset när vi kom dit vid 18.40 så kom även mamman hem. Så då hade jag jobbat klart! Jag packade lite och skypade med bror och till middag åt vi sedan kokoskyckling med ris.

Jag fixade mig sedan för kvällen och mötte Rike som varit barnvakt vid 23.15 vid Commerce. Vi gick och satte oss vid slottet och satt där ett tag innan vi gick till Lieu Unique för att ta ett sista kort i fotoautomaten. Runt 00.45 gick vi till klubben Le Castel som vi aldrig varit på. Vi stod på listan och var där en kort stund, var inte så kul så vi gick till Lieu Unique igen och var där tills det stängde vid 02.30 och därefter gick vi mot Commerce där vi träffade Alex, Leemart och Daniella. Vi följde med dem till Josephs lägenhet där vi stannade tills 04.15. Vi träffade bland annat Mirna och några andra, totalt var vi väl 10-12 stycken så vi dansade och sjöng till classics och hade roligt. Vid 4.15 sa vi hej då och jag cyklade hem i regnet, min sista fredag i Nantes tillbringades med kära vänner. Jag så dock ut som en blöt katt när jag kom hem.

Jag vaknade klockan 9.00, dock somnade jag om och vaknade en timme senare. Jag samlade ihop några skräppåsar och gick till "slängstationen" vid kyrkan, 100 meter bort från huset. Hemma igen så fortsatte jag att tvätta, planen var att ha allt tvättat innan hemresan. Jag fortsatte att packa och det gick rätt så framåt.
Jag hämtade sedan N och vi åt ravioli till lunch. När jag sedan lämnat honom i skolan så åkte jag till Bretagne med spårvagnen, gick av där och gick till det skandinaviska caféet där jag lämnade säkert 25 tidningar. Hon (är halv dansk och halv fransk) blev jätteglad och jag gick sedan och mötte Rike. Vi gick till Fnac där jag framkallade ett foto på mig och N, det skulle nämligen bli en present från mig till honom. Därefter gick vi till Place Royale och satt och pratade där länge innan Rike tog bussen hem vid St Nicolas och jag gick till CASA där jag köpte en fotoram till N's present.
När jag kom hem så fixade jag i ordning mellanmålet till N och sedan hämtade jag honom i skolan. Vi gick direkt till parken där vi spelade fotboll i en dryg timma innan vi gick och han duschade och sedan påklädning till pyjamas. Pappan kom hem 19.00 och mamman 19.20 och jag berättade för dem om mitt betyg från franskakursen, att jag fått C1 på min franska. Vi åt rester från fiskgrattängen till middag som jag glömt att vi skulle ha ätit till lunchen. Jag gick sedan upp till mig, ringde mamma och sen mötte jag Rike vid Commerce vid 21.45. Vi funderade vart vi skulle gå och bestämde oss till slut för att gå till Tour de Bretagne. Alex, Leemart, Daniella och Joseph kom sedan dit och vi lyssnade på DJ's som spelade electronic där innan vi sa hej då och jag tog spårvagnen hem vid 00.00

Jag fick en fråga för några dagar sedan och svarar på den i ett inlägg då jag kan tänka mig att fler undrar samma sak.

Hej!
Jag har en allmän fundering, och det är hur pass lätt det är att träffa andra ungdomar? Jag tänkte eftersom man ändå har lite ledig tid i veckan, och det kan ju vara roligt att fylla den med lite egna aktiviteter. Hur har du lärt känna andra ungdomar? Och är det då andra au pairer, eller är det fransoser?

Och en till fråga, ångrar du på något sätt att du inte åkte via en organisation? Jag tänker på ifall man skulle hamna hos en jättekonstig familj, så finns det ingen som "backar upp/stöttar" en (så som en organisation utger sig göra). Kändes det som en oro eller hur tänker du om det? Tack för en jättebra blogg!

Tack så mycket, alltid jätteroligt att höra :) Jag tyckte det var enkelt att träffa folk i min ålder. Dels för att jag var medlem på vissa sidor på internet och även gick jag i en skola med främst Au Pairer i Nantes. En av mina bästa kompisar Rike hittade jag på Couchsurfing. Jag hade skrivit på deras forum i Nantes om någon var Au Pair där men det var bara lite konstigt folk som svarade först. Sedan svarade Rike, jag la till henne på Facebook och vi skypade också en kväll i juli förra året. Och sen Sara, henne hittade jag på Aupairforum.se och vi möttes sedan upp i Nantes och hängde nästan varje dag hela året. Vi var också ute rätt mycket (som ni nog har märkt hehe) och där mötte vi mycket folk också. Som våra närmaste kompisar som vi hade mötte vi faktiskt i september av en slump och vi hängde tills det att vi åkte hem. Använd den lediga tiden, gör saker, träffa människor och var framförallt öppen. Om någon frågar om man vill göra något; gör det! Ingen känner dig där och man kan vara som man vill. Det var mycket tack vare att jag gjorde saker och gick ut som jag träffade folk. Jag umgicks faktiskt bara med 2 Au Pairer, alla andra var studenter som pluggade franska på Nantes Universitet. Dock inte fransoser, det var bara när vi var ute och träffade folk för att prata med under kvällen men inget mer.

Till din andra fråga så är jag jättenöjd att jag åkte privat. Man betalar inga dyra avgifter till en organisation, man vet exakt vad som gäller mellan sin värdfamilj och sig då det är en själv som kommit fram till det villkoren. Matchningsprocessen kan också bli så lång eller kort man vill, man bestämmer allt själv vilket jag tycker är så bra. Jag är verkligen så nöjd och verkligen glad att jag åkte privat. Men du har rätt, man kan hamna i sämre familjer och då kanske det känns bra att ha någon som stöttar. Jag kände dock att jag ville flytta utomlands själv, göra det till 100% och vara modig som vissa tyckte jag var (vilket jag inte höll med om) och inte ha någon organisation som gör lite av jobbet åt mig. Att jag åkte helt ensam fick mig att växa mer än vad skulle gjort annars tror jag. Även att jag fick en sån bra värdfamilj som jag fick har nog mycket att göra med varför jag är så positiv till att åka privat, vi hade en enda diskussion under hela året. EN! Dessutom hade jag aldrig kunnat åka som Au Pair med en organistation då jag inte hade någon erfarenhet. Men det är en smaksak, man får känna efter själv vad som passar en bäst.

Hoppas du blev nöjd med svaren, om det är något mer, fråga bara! :)